När min stålleverantör frågade om jag kunde arbeta hos dem under cirka 2,5 till 3 månader, några timmar om dagen, för att hjälpa till med omstruktureringar, flytt av maskiner och förbättring av arbetsflödet, var min första instinkt att tacka nej på grund av tidsbrist.

Men sanningen var att jag, efter att ha känt mig nere till följd av min fars och brors bortgång, hade svårt att hitta motivationen att komma igång igen. Detta uppdrag såg jag som en möjlighet att återfå lite rutin i vardagen, träffa människor och få en stabilare inkomst än vad jag haft under det senaste året.

Det har verkligen hjälpt mig. Nu har jag varit där i lite över två månader, och även om jag har varit tvungen att tacka nej till en del förfrågningar under tiden, har jag tagit mig an uppdrag efter uppdrag.

Många av mina kunder har till och med varit villiga att vänta tills jag var redo att ta itu med deras projekt igen. Nu återstår bara 2-3 projekt från den tidigare arbetsbördan, och jag står inför en period utan direkta åtaganden.

För tillfället fortsätter jag att arbeta hos Stena Stål, där jag gör lite av varje. Hur länge jag kommer att vara kvar är oklart, men jag planerar att börja ta emot nya jobb så småningom, särskilt om Stena Stål fortfarande behöver min hjälp.

Har sista veckorna monterat ihop lite material ställningar hehe